Att avbryta: när är det deltagande och när är det övertagande

«Du avbryter mig hela tiden» och «du släpper aldrig in någon» sägs ofta om samma samtal, av dess två deltagare. Och båda kan beskriva det som faktiskt hände.

Överlappning är inte detsamma som avbrott

Deborah Tannens arbeten om samtalsstilar införde begreppet samverkande överlappning: att tala samtidigt som tecken på entusiasm och delaktighet. I vissa familjer och trakter är det vanligt och stör där ingen.

Krånglet uppstår mellan stilar. Den som med överlappning säger «jag är med dig» låter, för den som hör «var tyst», precis som någon som tar ordet. Ingen av dem är oförskämd: de följer olika regler, och båda känner sig förfördelade.

Vad som faktiskt gör det till ett övertagande

Det användbara provet är inte samtidigheten utan vad som händer efteråt. Om du talar över och sedan lämnar tillbaka ämnet — avslutar hans tanke, ber honom fortsätta — var det överlappning. Är ämnet nu ditt och den andre aldrig återvänder till det han sa, har du tagit ordet.

Den skillnaden går att pröva efteråt och utan gräl. Se efter vem som avslutade de påbörjade meningarna. I ett samtal med äkta överlappning avslutas de flesta påbörjade meningar ändå av den som började dem.

Var öppningarna verkligen finns

Samtalsforskare beskriver tal som enheter med förutsägbara slut, och det är just vid dessa slut — inte i tystnader — som nästa talare vanligen kommer in. Därför är glappet mellan turer så kort: man siktar på sömmen i stället för att vänta på en paus.

Detta är värt att veta för den som aldrig kommer till tals. Du väntar troligen på en tystnad som inte kommer. Att kliva in vid slutet av en färdig tanke är inte oartigt: det är den mekanism alla andra redan använder.

De två avbrott som alltid kostar

Det ena är att avsluta andras meningar. Det kommer oftast ur välvilja och fart, och tar meningen från dess ägare — särskilt smärtsamt för den som behöver ett ögonblick att hitta orden.

Det andra är att avbryta för en detalj som inte ändrar något. «Det var tisdag, inte onsdag» stoppar en berättelse och köper ingenting. Om detaljen betyder något gör den det om en minut också — fråga då.

Så lagar du din egen sida

Avbryter du: problemet är nästan aldrig tålamod, utan rädslan att tappa tanken. Skriv ner den — tre ord på ett papper befriar dig från att behöva säga det nu och låter den andre tala till punkt.

Kommer du aldrig in: sluta vänta på tystnad och börja använda tankarnas slut. Och säg det högt när det händer: «vänta, jag tappade min» är en mening nästan alla respekterar, och den är mycket kortare än att vara sur på samtalet efteråt.