Varför vi hör mer än det som sades: Grices fyra maximer

Ett omdöme där det bara står «han har utmärkt handstil och kom alltid i tid» innehåller inte ett enda dåligt ord. Och alla som läser det förstår det som dåligt. I den springan bor de flesta missförstånd.

Antagandet under varje samtal

Filosofen Paul Grice märkte att tal fungerar därför att båda parter antar samarbete: att den andre bidrar med just det utbytet behöver, i det ögonblick det behövs. Därav drog han fyra förväntningar — om mängd, sanning, relevans och klarhet.

Det är inga etikettsregler. Det är skälet till att ett kort svar bär ett långt budskap: säger du mindre än tillfället kräver drar lyssnaren inte slutsatsen att du inte hade något att säga. Han drar slutsatsen att du hade ett skäl.

De fyra, en mening var

Mängd: säg så mycket som behövs och inte mer. Kvalitet: säg inte det du tror är osant eller det du saknar grund för. Relation: håll dig till saken. Sätt: var klar — utan dimma, tvetydighet och onödig längd.

För det mesta följer vi dem utan att märka det. Deras verkliga kraft visar sig när någon bryter en med flit och öppet, och lyssnaren räknar ut varför.

Vinken lever just på brottet

«Hur gick presentationen?» — «Bilderna var vackert gjorda.» Inget osant sades och mängden fattas synligt — alltså drar lyssnaren den slutsats talaren vägrade uttala. Det är en vink, och Grices förklaring visar exakt vad den vilar på.

Ironi och underdrift fungerar likadant. «Härligt väder» i ett störtregn bryter kvaliteten så uppenbart att ingen luras; lyssnaren letar efter den mening som passar.

Var det spricker i verkliga livet

Två människor kan vara oense om hur många detaljer ett tillfälle kräver. Den ene ger huvudsaken och tycker sig ha svarat; den andre hör avsiktligt undanhållande och frågar igen — och nu känner sig den förste förhörd. Ingen ljög och båda är irriterade.

Det spricker också mellan kanaler. Ett enordssvar i ett meddelande är kort för att det tar tid att skriva, men läses som kort-därför-att-betydelsefullt. Samma ord ansikte mot ansikte, med en axelryckning, skulle inte läsas så alls.

Två vanor som använder detta väl

När det spelar roll att bli förstådd exakt, säg måttet högt: «kort svar: ja. Den långa versionen är att…» Det säger lyssnaren att det inte finns någon dubbel botten att leta efter i din korthet.

Och när du kommer på dig själv med att läsa mellan raderna, pröva läsningen hos personen i stället för att handla efter den: «du sa att bilderna var bra — är innehållet problemet?» De flesta underförstådda meningar går att hämta hem med en fråga, och de flesta agg är byggda av dem som aldrig ställdes.